”Att tänka på det som en sjukdom hjälpte mig mycket”

Beroendecentrum Stockholm, Kriminalvården och Stockholms stad samlades den 6 december på Rådslaget 2017 för att diskutera och utbyta erfarenheter med varandra. Ämnet den här gången var hur vi jobbar för att hjälpa och stötta både föräldrar och barn inom våra respektive områden. Fanny Bastos, som växt upp i en familj med beroendeproblematik, fick en större förståelse för pappans problem när hon fick veta att beroende är en sjukdom. Hennes pappa är numera nykter och de har en bra relation. Men det var först i efterhand hon förstod vikten av att ha ett nätverk som stöttar.

Bilden: Ulrika Näslund, Nadja Eriksson och Emma Braconier (Foto: Camilla Petersson)

Målgrupp för deltagande i seminariet är medarbetare inom Beroendecentrum Stockholm socialtjänst, kriminalvården men också brukar- och anhörigorganisationer. 

Att växa upp i en familj med beroendeproblematik

Fanny Bastos,Trygga Barnen, är inbjuden för att berätta hur det har varit att växa upp i en familj med beroendeproblematik. Hennes pappa hade problem med droger men det var inte så lätt för honom att ta sig ur beroendeproblematiken.

– Pappa sa jämt att han skulle förändra sig. Att han skulle bli någon som vi skulle vara stolta över, säger Fanny Bastos.

När Fanny var 12 år skildes hennes föräldrar. Men efter skilsmässan började Fanny bli allt mer orolig för sin pappa. Under en tid avtjänade Fannys pappa även ett fängelsestraff. Fanny berättar att hon alltid har haft en stor kärlek för sin pappa.

– Jag gav aldrig upp hoppet om honom och ville verkligen förstå varför han inte kunde sluta ta droger, säger Fanny Bastos.

Det var under en anhörigvecka, när Fannys pappa var på ett behandlingshem, som någon för första gången frågade hur hon mådde.

– Jag saknade vuxna som vågade se mig. Barn väntar på att någon ska fråga. De vill att man frågar, säger Fanny Bastos.

Det var även under anhörigveckan som Fanny fick reda på att hon var medberoende och fick veta vad detta innebär.

– Jag fick en förståelse för att pappa var sjuk. Att tänka på det som en sjukdom hjälpte mig mycket, säger Fanny Bastos.

Fanny är noga med att poängtera att det fanns glada stunder också under den här tiden. Det fanns exempelvis andra personer i Fannys närhet som stöttade henne. Men det är först i efterhand som hon förstått hur mycket det betyder att ha ett nätverk omkring sig. Fannys pappa sökte till slut hjälp för sin beroendesjukdom.

– Idag är pappa nykter och vi har en jättehärlig relation idag, säger Fanny Bastos.

Våga se, våga fråga och våga stå kvar

Bonnie Friedh, Trygga barnen, berättar därefter om Trygga Barnen. Det är en organisation som stöttar barn och unga upp till 25 år som har en närstående som har problem med alkohol, andra droger eller mår psykiskt dåligt. De vill sprida kunskap, ta bort skammen och lyfta barnens perspektiv och rättigheter i närståendefrågan. 

– Vi vill visa på hopp, säger Bonnie Friedh.

Bonnie Friedh poängterar att det är viktigt att våga se, våga fråga och våga stå kvar. Det handlar först om att våga se barnet och om du frågar hur barnet mår så visar du att du verkligen bryr dig. Men det är också viktigt att visa att du verkligen finns där. Att våga ge av sin tid och att våga vara personlig. Det betyder så mycket för barnet.

Barnperspektivet inom beroendevården

Sölvie Eriksson och Anna-Carin Hultgren, Beroendecentrum Stockholm, berättar att 8 % av barnen i Sverige har minst en förälder som vårdats i slutenvård grund av psykisk sjukdom och/eller beroendesjukdom. Siffran är 17 % om man inkluderar barn vars förälder vårdats i öppenvård på grund av beroendesjukdom eller har dömts för rattfylleri eller narkotikabrott. De berättar även att vi numera kan se ett paradigmskifte inom beroendevården: från ett individperspektiv till familjeperspektiv.

– Om vi har ett familjeperspektiv i mötet med patienterna och uppmärksammar deras barns behov kan situationen förbättras både här och nu. Och vi kan vara med och förebygga senare negativa konsekvenser för barnen, säger Anna-Carin Hultgren.

Barnet ur olika perspektiv

Ett barnperspektiv innebär att vi vuxna försöker sätta oss in i barnets situation för att kunna tillgodose barnets intresse. Att verka i barnets intresse. Beroendecentrum Stockholms beslut att tillsätta och utbilda barnombud är ett exempel på detta.

Att arbeta utifrån ett barnrättsperspektiv innebär att utgå från barnets mänskliga rättigheter och hur dessa blir tillgodosedda. Till exempel erbjudandet om information, råd och stöd är en rättighet för alla anhöriga barn, och inte bara för vissa barn som vuxna väljer ut.

Barnets perspektiv är barnets egen bild som kommer till uttryck när barnet berättar om en händelse, om sin erfarenhet eller ger sin tolkning av något.

– Barn är oftast här och nu. Deras frågor kan vara helt andra än vad vi tänker oss, säger Sölvie Eriksson.

Barnombud och barnsamordnare

Inom Beroendecentrum Stockholm jobbar man med barnperspektivet genom barnombud och barnsamordnare. Barnombuden ska synliggöra barnen och föräldraskapet i det konkreta arbetet på mottagningar och avdelningar. Och barnsamordnarna jobbar med att förtydliga barnombudens roll och stötta barnombuden i deras roll.

Bemötandet är något som är oerhört viktigt inom beroendevården. Det handlar om att se människan bakom beroendet. Detta förhållningssätt innebär att ge ett respektfullt bemötande och att inte döma eller kritisera någon.

– Föräldrar behöver blir tryggade i att vi vill dem väl, säger Sölvie Eriksson.

Det är viktigt att jobba med föräldraskap eftersom föräldrarna är barnets viktigaste skyddsfaktor. Men det är också viktigt eftersom utsatta barn har större risk att utveckla egna problem. Forskning visar att tidiga insatser minskar risker för fysisk, psykisk och social ohälsa.

– För oss inom vården gäller det att komma in så lite försent som möjligt, säger Sölvie Eriksson.

Inom Beroendecentrum Stockholm jobbar man även med olika utbildningsinsatser som exempelvis att stärka barn-och föräldraperspektivet vid missbruk och beroende, Föra Barnen på Tal (FBT) och BRA-samtal (Barns Rätt som Anhöriga). Men man jobbar även med barnombudsträffar, handledning till barnombuden, gemensamma utbildningsdagar och föreläsningar.

BRA samtal - barns rätt som anhöriga

Anna Henley Bäcklund, Anna Olsson, Annsofie Johansson och Margareta Hartzell från Stockholms stad, berättar om BRA-samtal. 

När en förälder har ett beroende så berörs även barnen. Barn reagerar olika men om de får svar på sina frågor och görs delaktiga så blir det lättare för dem att hantera situationen. Barn behöver få information eftersom det minskar deras oro och fantasier.

BRA-samtal står för Barns Rätt som Anhöriga. Dessa samtal är ett sätt att ge barn och unga 7-18 år möjligheter att uttrycka sitt behov av information och stöd.

– Barn måste få möjligheter att ställa sina frågor, säger Margareta Hartzell.

Men BRA-samtal är också ett stöd för medarbetare i hur de kan uppmärksamma och prata med barn i den här åldersgruppen. Och det är en hjälp för föräldrar att förmedla information och stöd till barnet.

– Det är viktigt att föräldern känner att vi är med i att stödja dem, säger Anna Henley Bäcklund.

Detta är ett förebyggande arbete för att fånga upp barn som är i en ”identifierad” riskgrupp.

BRA loggan, som används på trycksaker gällande detta, ska signalera att barn har rättigheter, är kompetenta, kan övervinna svåra situationer och må bra.

Modellen för BRA-samtal

Inledningsvis informerar man om BRA-samtal: barnets rätt att få information, råd och stöd. Man kan lämna över en broschyr men därefter kan både barn och föräldrar behöva mer information. I informationssamtalet fokuserar man på information till föräldern om BRA samtal, så att erbjudandet når barnet. 

Därefter följer de två samtals-teman som utgör själva erbjudandet till barnet och dessa är samtal om sjukdomen och samtal om stöd. Samtal om sjukdomen syftar till att förmedla kunskap som barnet efterfrågar, om förälderns sjukdom och behandling. Samtal om stöd syftar till att tillsammans med barnet undersöka om barnet har behov av information och stöd. De två delarna i erbjudandet ligger parallellt för att visa att samtalen inte behöver genomföras i någon särskild ordning. Vilket samtal som erbjuds först, beror på vilken verksamhet som först uppmärksammar barnet. Avslutningsvis handlar det om att i samråd med barnet göra en uppföljning tillsammans med föräldern.

För att en verksamhet ska kunna säga att den använder BRA-samtal måste alla delar i modellen kunna erbjudas förälder och barn.

Föräldragrupper i kriminalvården – För våra barns skull

Ulrika Näslund, Kriminalvården, berättar att fler än 30 000 barn i Sverige har en förälder eller nära anhörig som verkställer frivårdspåföljd eller fängelsestraff genom intensivövervakning.

Inom Kriminalvården finns en webbplats ”Insidan” för barn med föräldrar i häkte, fängelse eller inom frivård. Insidan bygger­ på barnens egna frågor och där finns bland annat en film som visar vad som händer därinne (i fängelset).

Ulrika Näslund berättar att det har hänt mycket de senaste åren inom Kriminalvården när det gäller att arbeta utifrån ett barnperspektiv. En handbok finns numera i ämnet och barnombudsutbildningen har gjorts om. Målet är att barnperspektivet ska genomsyra hela Kriminalvårdens verksamhet. 

För våra barns skull

Annika Lundqvist, Kriminalvården, berättar om Föräldragrupper i Kriminalvården- För Våra Barns skull. Dessa föräldragrupper vänder sig till kriminalvårdens klienter som har barn i åldern 0-17 år. Även de som är närstående till ett barn i denna åldersgrupp kan delta. I dessa grupper är det särskilt viktigt att fokusera på det barn behöver för att kunna hantera situationen med en förälder eller familjemedlem i kriminalvård. Innehållet bygger på tanken att ny kunskap, nya perspektiv eller upplevelser som är relevanta leder till reflektion och insikter. Och detta i sin tur kan leda till utveckling.

Dessa träffar har olika teman. Det kan exempelvis handla om att reflektera över hur barndomen påverkat föräldraskapet, öka förståelsen för den andra föräldern och dennes förutsättningar och att ta reda på hur man själv vill utvecklas som förälder. Några andra ämnen handlar om att förstå barns beteende och behov men också hur barnen till frihetsberövade upplever situationen. Klienterna får även möjligheter att göra en utvecklingsplan, där de först får reflektera kring personliga svårigheter och sedan skapa en handlingsplan för att nå sitt ”bästa jag” som förälder.

– Vi har alla en ryggsäck. Nu gäller det att titta på vad vi har i den. Vad ska vi ta bort? Det kanske finns något som vi kan lägga i den här ryggsäcken, säger Annika Lundqvist.

Tanken är att man ska gå stärkt ur gruppen. Det handlar om att stärka självtilliten och få motivation mot vad man vill bli. Enligt en utvärdering är de flesta är mycket nöjda med Föräldragruppen.

Läs mer

I presentationerna kan du läsa mer om de lagar, regler och riktlinjer som styr hur Beroendecentrum Stockholm, Stockholms stad och Kriminalvården jobbar med barnperspektivet. Det finns även än mer detaljerad information om de ämnen som tagits upp under seminariet.

Publicerad: 171220